Mord.

Detta är inte till för allmänhetens ögon.
Men det är ju inte upp till mig att avgöra.
Eftersom min blogg är öppen för allmänhetens åkning.
Vi är inte i en ishall, riktigt. Men nästan.

Det är inget att hålla käft om. Som jag alltid gör. Förtränger för framtiden. Jag ska skriva som det är. Så att det kan förbli ett avslutat kapitel. Jag saknar min musik, som ligger i helvetet. Som så ofta kan beskriva det jag inte vill säga. Jag har så lätt att tro, så lätt att bara följa med, och vara lycklig. För ingenting. Ingenting kan göra mig lycklig, bara du är med. Så ska det inte vara. För här, är här, där man inte är. Jag minns inte ens. Fast det bara var några timmar sedan. Skyll dig själv. Jag ska förvandla mina tårar till ilska. Slå sönder alla känslor. För nu märker vi hur otäckt gapet är, igen. Och om jag ska vara ärlig. Så är det inte värt det. Jag kan själv. Vi är ett hopplöst uttryck. För vi, finns inte. Bara jag, har funnits. Och du, har varit ett kylskåp som jag kan få sitta i, som bara är varmt när du är hemma. Du är aldrig hemma. Fanskap hör inte hemma, hos varmblodiga. Du är en Reptil. Utan reptilhjärna. Kallblodig, med ett hjärta av sten. Det kan du slå dig i backen på. Och jag undrar, varför jag vill, förfrysa mina fingrar. Så att de inte går att använda. Eller springa in i elden, som jag redan vet att jag bränner mig på. Därför, ska jag ändra min sorg till kraft att göra mig blind. För dina äckliga lögnar-ögon. Utan botten, där du bara låter folk (Läs: mig) trilla i så att de inte kan komma upp. Jag vet ju inte hur många som ligger och skvalpar. Det hör inte till saken. Bedrägeri, som borde straffa Gud med samma. Nu byter vi bok, att läsa i. Vänder blad och tittar på vägen som man faktiskt kan gå. Jag har ju egna ben, som fungerar utmärkt. Mitt hjärta kan tycka vad det vill, det skiter jag i. Det får inte hypnotisera mig igen, så att jag pausar mitt liv. Man kan sammanfatta att mitt humör idag är: Ostadigt. Med en lutning åt upprörd. Med uppehåll och skurar av panik, oförståelse, insikt och saknad.

Jag har överlevt ännu ett mord, där mordvapnet inte går att identifiera.
Ledtråd: Idiot.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback