Jag känner mig som en Guldfisk idag. Bara simma runt, runt och inte gör någonting vettigt alls. Sen har jag ju lika dåligt minne som en fisk också, men det är inget nytt. Däremot finns det saker jag aldrig glömmer. Som Herr Osmart ofta glömmer. Det gör mig så irriterad. Men jag kan inte sitta här, med människor en meter i från mig, och frusta ut min aggrission. Det kan lika bra falla samman nu, när man insett att det är så rätt. När man inte känner någon som helst oro för framtiden. Trygghet vs. Panik. Vem vinner detta slag. Det är fritt fram att slå vad.