Fy fan för mig. Jag menar allvar. Idag har mina tvångsyndrom flytit upp till ytan igen. Jag har haft något att tugga på i munnen hela dagen. Elaka TandTroll. Vi har haft geléhjärtan med socker här på kontoret gårdagen till ära. Egentligen tycker jag att gelégodis är snuskpuskäckligt. Ändå har jag ätit, några. Ganska många. Är jag knäpp? Ja, lite. Så massa fejkchokladbitar från Ica, som låg och skräpade i min väska. Usch. Mina tänder, och min mage har nog börjat ruttna nu. Mögla också. Fräsht. Men det kan inte hjälpas.
Jag har ingen lust. Men jag måste. Verkligen. På de goda stunder på jobbet, då jag har lite fritid från min olidliga stess har jag suttit och läst en hemsk blogg. Den handlar om Alfons, som var tre år när läkarna hittade en jättestor tumör i magen på honom. Tänk er en tennisboll, i en liten treåring! Han och hans familj berättar om deras kamp mot cancern. Det är så sorgligt, och läskigt. De är så starka, som klarar det. Trots att sjukdomen tar över hela hans kropp, ibland kan han knappt prata. Jag kan knappt hålla tårarna tillbaka. Vi har det så bra, vi som är friska. Det borde man glädjas åt lite oftare. Jag tror på honom, och hans familj. Att han överlever. Nog beklagat om det. Jag antar att jag måste säga något om Alla hjärtans skitdag. Jävla pissäckeldag det är, egentligen. För att alla människor som vunnit den fåniga lyckan i tvåsamheten, ska gotta sig med varandra och briljera, så att alla blir avundsjuka. Och prylaffärer tjänar kosing på fula saker. Det är så många fler som blir mer ledsna än glada. Känner ångest istället för kärlek. Det är en dag att sprida kärlek på, men bara om man har någon. Bara till de som har en kärlek, får hjärtan. På en skola i stan, har alla barnen studiedag på Alla hjärtans dag. De är lediga, alltså. Bara för att folk ger bort enorma rosbuketter, endast till de omtyckta, så klart. Eller på elakt skoj, till de som är mindre omtyckta. Jag får kväljningar av sånt. På människor, vi kan vara så avskyvärda mot varandra. I mig har Pärla satt sina tydliga spår, alla är lika mycket värda. Jag tycker att alla hjärtnas dag borde vara en dag där man ska sprida kärlek till alla, inte bara några speciella. Till alla, speicellt till den som behöver det mest. För fan. Min hjärtdag var perfekt, måste jag ändå medge. Jag fick vara med mitt hjärta. Men jag fick inte ett piss, och tur är väl det. Jag hade bakat jättegoda muffins, choklad. Med symboliska hjärtan på. Den mest lyckade maträtten jag någonsin lagat. Pannbiffarna kan slänga sig i väggen. Film: Myrmobbaren. Väldigt bra och lärorik för folk som är elaka mot andra. Massa gos och mys. Och jag vill alltid somna så. Dessvärre. Nu får det vara nog, med mitt pladder.