Idag har jag lite ont i halsen. Eller mer sträv, som sandpapper. Det var nog bra att jag inte tränade. Även fast man tar det överdrivet lungt, när man går runt självmant på gymmet. Jävligt synd att förra veckan var en vilovecka, då känns det inte lika bra att ha denna vecka som en kurerarvecka. Men det kan inte hjälpas, när man jobbar med att prata i telefon. Då måste halsen vara fit for fight hela tiden. Istället för att vara hemma och klaga på min hals för min intresseklubb, hälsade jag på lilla gullfamiljen. Mia och busiga Kevin, som lärt sig stänga av datorn. Så söt. Jag längtar, men saknar det gamla. När man hade så larviga problem. Nu är det allvar. Medelåldern för kvinnor att få barn i Sverige är 29 år. Äldre än jag trodde. Men man behöver ju inte känna sig stressad i alla fall. Jag tror min kropp har bestämt sig, att jag inte ska komma upp innan klockan sju på morgonen. Det är exakt så jag hinner, med +-0 marginal. Även om jag ställer klockan på fem. Knasigt. Jag har en apelsin till fika idag. Vi får inga semlor på mitt jobb. Tyvärr. Jag kan ju brilljera lite med mina kunskaper om Semmeldagen, som man också kan kalla den. Jag har helt enkelt googlat, och blivit lite smartare. Det kommer från att man frossar inför, den kristna fastan. Som vi i och för sig inte har längre. Förut var smelor matiga brödbullar, ibland fyllda med fläsk! Blä. Ordet semla kommer från latinets Simila=vetemjöl. Vetemjöl=fest förr i tiden. Semlja=jord, klot. Semi=halv. Där har du. Jag ska nog äta en fettisbulle när jag kommer hem istället. Ja, det var väl det mitt hjärta hade på sig idag. Ingen lösning, på hurvida vi ska göra med min böld. Disskusionen kvarstår. En liten anka; min kära mor har namnsdag på torsdag. Jag ska överraska henne, för ingen har koll på namnsdagar i våran släktfamilj. Men med vad? Det är inte upp till mig att avgöra. Något tips?

Ni kan inte se mig.