På mitt jobb. Äter jag ett päron, och har ingenting att göra. Lyssna på radion, som spelar samma låtar om och om igen. Jag är jätteglad idag. Trots långtråkigheten. Allt känns bra, i  mitt hjärta. Som i drömmar. Som blir verklighet. Men snart kommer uppgivenheten igen, och mina tankar och minnen som står mig upp i halsen. Varför kan vi inte bara försvinna, från alla problem som inte jag kan se. Som inte mina ögon kan se. Lite brasaker behöver vi. Ett jätteskönt bad, tog jag igår. Med god olja och anisktmask. Inpackat hår som är hopplöst nu för tiden. Det känns som skägg, hårt och sträft. Alla hårtoppar kluvna i minst tre delar. Nudelsoppa, och pankisar till efterrätt. OC, är inget att hänga i julgranen längre. Direkt. Inte nu, men nu. Sedan, ännu en efterrätt, nämligen en Semla. En dag för sent, men som man alltid säger. Hejdå.