Snart är det Alla Hjärtans skit Dag. Jag hatar den dagen. Skarpt. Med rätta och med måtta. Hemska dag. Men när jag tänker efter nu. Vad som hände egentligen, har jag glömt bort det mesta. Hur hemskt det var. Jag har bara en olustig känsla kvar. Därför vill jag bli tagen med storm, av en riktig gentleman. Men sånna finns inte. Det kanske blir vändpunkten. Men sen kom jag på hur larvigt det kan bli. Så nu har jag ångrat mig. Jag ska sitta hemma själv, och förtränga alla hjärtan. Med glass och chokladsås. Kanske maränger, och banan också. Det får man.

Det gick för fort. Det bubblar i min mage.  
Jag tänkte att det kanske skulle vara som att ladda batterierna.
Tanka på lite bensin.
Men icke!
Mycket, vill ha mera.

Jag har en väldigt stark känsla av att motsatsen till kärlek inte är hat - utan apati. _{Leonardo Buscaglia}

Först tyckte jag att det var ett tämligen larvigt citat. Vem bryr sig. Men ärligt talat. Om jag har förstått apati rätt, alltså att man är apatisk. Likgiltig. Så stämmer det väldigt väl.