Min helg. Måste arkiveras, dokumenteras. Till eventuella bevis. För framtiden. Fredagen fortsatta, tiden stannar ju aldrig. Som tur är, kanske. Jag hann ta på min kalaskläder innan det bar av till Uppsalas vilda studentkvarter. Ett städat kalas blev det, med hemmagjorda pizzor man fick kombinera själva, med diverse pålägg, bland annat salta fiskar. Godis alltså, jag provade aldrig själv, men av att döma reaktionen var det inge vidare. Folk från Kalmar är alltid lika roliga verkar det som, jag har bara fått smak av det i alla fall. Jag saknar en sådan fläkt på jobbet. Vi tackade för oss, och drog in på Vilda Väsbys värstinghak. Bland gangsters, 40-taggare och allmänna fyllon. Minst sagt lustigt. Trots mitt utbrott, på kylan och en desperat man i sina sämsta år. Jag var rädd ett tag att jag skulle behöva amputera min ben av mina kylskador. Men dom fungerar igen. Punkt. Lördagen vaknade jag och var arg. Jag vet inte varför, förmodligen från gårdagens bravader. Men jag lättade upp stämningen med att handla av mig lite, Hannah blev min följeslagare. Hon slog mig inte. Vi åt god lunch istället. Och hemma, köpte vi vindruvor, godis och hyrde Offside och Hey Baberiba. Det skrattar man av. Innan jag gick och la mig, hämtade jag min lilla bror, som var lite rund om foten, men inte farligt. Jag sov gott, när jag blev väckt av min dröm. Allt som jag vill höra, och lite till. Jag är inte riktigt klok. Jag vet ju att det inte skulle hända för mig. Ingen av dessa två uppställningar. Utnyttjad. Mer eller mindre. Av goda eller onda själ. Välj själv. Jag väljer mindre och goda. För det ända som är bra är ju min hemlighet. Så har det alltid varit. Ska det aldrig ta slut? Inte om man är så lättlurad som jag. Men det är inget att deppa över. Snart sitter jag här och gnäller, vi får ta det då istället. Jag skulle göra om det. Men säg aldrig så igen. Det för ont i mig än. Jag avskyr dom orden. De är så fula, så elaka. Äckliga.