Min helg. Måste jag planera in i minsta detalj. För att inte bli besviken. Eller arg. Det håller inte. I längden. Jag måste vänta så förbannat länge. På ingenting. När jag kommer hem, ska jag duscha, eller kanske bada. Tända ljus i mitt rum, för det blir man lugnare av. Klä på mig fina kläder. Äta god middag. Sen semmelparty. Som jag sa. Du lyssnar inte på vad jag säger. Det är så tröttsamt. Blä. Jag orkar inte säga allt hundra gånger. Jag mår illa. Om jag tänker för mycket. På det. Känselapa. Sen, ska jag hem och sova i min säng helt själv. Det ska bli så skönt, jag kan ta upp hur mycket plats jag vill! Eller inte. Lördag: Vernisage på söder. Handla massa fina saker, så att man blir glad. En kamera. Sen ska jag ta massa kort. Men längre än så här kan jag inte tänka. Det får räcka. För sen är det ändå en evighet kvar. Till alla tårar. Och några kramar. Kanske.

Nej, nu får jag fan ta och skräpa till mig. Med mina neggoattityd. Okej. Det är inget att skämta om.