Nu är det slut på riktiga hjärtan och rosor som är lotsas-röda. För jag spelar ett spelar ett spel, där domaren fuskar. Jag spelar med en bedragare. Jag spelar om alldeles för höga insatser. Nu går jag tomhänt därifrån. Med ingenting i potten. Det borde vara så att det ligger tusen hjärtan i potten, eftersom det var så länge sen någon vann. Mitt hjärta. Men Det är tomt. Det känns som minus. Grader. Du vet ingenting. Du bara svamlar och trampar sönder. Med dina klumpiga fula, fötter. Jag är glad för att jag slipper dig. Jag önskar det vore så. Jag vill ha en kram.

Jag vill skrika jättehögt. Något som får dig att gråta. Bara för att se, att jag faktiskt betyder mer än ett ruttet ägg. Som luktar illa. Men det hjälper inte. Det är bara tid, som eventuellt kan få dig att inse att det kanske betyder något. Tid är äcklig. Tid går för långsamt. Tid faller hårt. Jag är bara en svår och jobbig grej.

Blä.