Hannahs kalas var trevligt. God mat, fast jag redan hade en saftig middag i mag, säcken. Men det märks. Tydligt. Mina senor knarrar. Godmorgon. Jag har aldrig hängt så mycket med min familj. Den är jävligt rolig. Nu är ni avundsjuka. Stackars er. Som har en sjuka, som inte går att bota. Min sjukdom, går inte heller att bota. Så ni behöver inte känna er ensamma. Snart ska jag på innebandymatch, sedan Ikea igen. Fast med takräck. Sen blir det pulka, och en snöängel. Jag saknar mina kaninisar. Dom var så bra på att bota, sjukor som inte går att bota. På att bara sitta och bli kramade, de är så kramdjur. Ulliga, bulliga och gulliga. Med fåniga små blickar. Bra många gånger har de blängt på mig och undrat vad det är för fel på mig egentligen. När blöter ner dem med tårar. Nu skulle jag haft P här. Eftersom din kram har blitt en spark.

Idiot!