Stjärnor glittrar vackert.
Det vimlar av passioner, kan det tyckas.
Men inga stjärnor, inga himlar.
Över dom som inte lyckas.

Det blir fel.
Det känns så konstigt, att försvinna.
Det känns så dumt att stanna kvar.
Så befängt att leta svar.
Men tankar blev för stora, och sprack. 
Finns ingen eld, som orkar brinna.

Som en skymt i varandra blickar. Innan allting faller loss.
Som ett konstgjort litet bloss.
Som en pacemaker som tickar, för oss.