Nu känns det dumt. Att jag inte kan skriva som jag känner för. Visst kan jag det. Men jag vill inte vara elak. Och eftersom man publicerar detta för allmänheten måste man ta lite hänsyn. Till skillnad från andra, som bara gör som de känner för. Väldigt känsliga människor. Det känns dumt. För jag är faktiskt visst arg. Usch. Det kanske inte var hela världen. Jag visste redan innan, att det skulle bli så. Slöseri med tid, känns det ändå som. När man tror på en lögn. Om man har fixat, och planerat, och stressat, och tänkt, och velat ,och laddat, och taggat för det. Så är det dålig stil. Egocentriskt. Om man har planer tillsammans kan man inte vara så känslig, då får man bita i det sura äpplet, eller om man inte är sugen på äpple får man bara bita ihop tänderna och ställa upp för sina gäster, som har ställt upp för dig! Okej, nu räcker det, kanske. Vi fick en tråkig sömn. Och jag, en tankeställare. Även fast tanken inte tänker som man vill när man huttar från en fickplunta. Det är så mycket som jag skulle vilja säga. Så nu, när jag kanske redan skaffat mig en fiende för resten av mitt liv, spelar det kanske inte så stor roll. Det var väl jävligt onödigt sagt!? Skulle jag vilja skrika. Eftersom det har pajjat. Allt. Av det lilla, eller stora som fanns. Av en trevlig stämning. Smart att kläcka ur sig ett så korkat påstående, helt i önödan. Varför. Varför kommer man på att ta mod till sig att säga en så dum sak, om man inte har för avsikt att göra något åt saken? Det är jävligt okänsligt. Fy fan. Men skit it då. I. Skit. Inte ens en ko-mage att säga förlåt. Bara hoppas att besvikelsen inte är för stor. Förstoppad. Ha-ha. Så klart att den är, förlöst. Jag får lust att slåss igen, din Bedragare. Så gör man inte, inte om man alltid annars hörs och frågar hur man mår. Då får man, även fast man inte vill. HÖRA AV SIG. Nu ska jag gå och vara lite gladare, för att någon i alla fall, har blivit tvungen att tänka på sina onda gärningar. Som kanske är helt acceptabla i en annan, värld. Inte här. Men ännu mera, ledsen för att jag blir så arg. Och för att jag alltid gråter då. Men det kan lika gärna vara så att du skiter i allt. Är det då värt att fälla tårar för? NEJ. Stick och brinn.

(Jag borde påminna eventuella läsare att inte söndertolka vissa utageranden jag har gjort. Eftersom allt inte är riktat mot en och samma person.)