Nej, för fan. Inte biggan. Mister Kräm. Så klart. Herr omogen. Visst kan man bli arg på frugan, men thats it. Det är det. Jag skulle så gärna vilja. Även fast man inte får. Vad bra att tarmfloran gör framsteg. Imorrn ska jag visa vad riktig Chili con Carne går för. Bönorna kanske inte är maträtten. Men definitivt huvudingridiensen. Något man bör undvika är kanelbullar med rågmjöl i. Det känns som att det finns vitsigare saker att ha fibrer i, än fikabröd. Kom till sak. Jag har ingen sak. Inget att säga i alla fall. Jag undrar när mitt träningskort blir klart. Jag är laddad nu. Men jag får lite panik. Det har redan gått ett år sedan jag tog studenten, och vad gör jag? Jobbar på DHL. Och sitter och ritar på post-it lappar. Tar ett snack med frugan om middagen. Suktar efter fika. Tur att jag är så dålig på att surfa, annars är det ett perfekt jobb för det. Allvarligt talat. Jag tjänar pengar och slösar dom. Men det är ju lärorikt det med. Framförallt roligt. Man ska ha roligt. Snart börjar allvaret. Snart, ska jag söka till Uppsala, pedagogik. Och Konstfack. Nu ska jag börja spara. Pengar. Men jag vill ut och resa också. Ska man göra det före eller efter man pluggar. Förmodligen aldrig. Det kommer alltid finnas något man inte vill lämna. Eller vara borta ifrån. Men man måste ju inte resa så fasligt länge. Två veckor kanske. Tre. Eller fyra. Inte mer. Afrika och Kina. Kanske Australien. Bara för att det verkar så bra där. Äh. Jag tänker inte göra så stor grej av det. Jag har hela livet på mig. Men i Juni är det slut med DHL. Och tjurbossen. Jag är inte stressad. Jag vill ändå inte jobba med FN eller Sida. Vänd sida, det ända dom gör är att skickar brev och berättar hur arga de är. Orelse what? Pengar förstör. Politik förstör. Gudar förstör. Det leder till svält, döda människor och Aids. Fan, vad jag hyser agg. Mot planering. Men jag älskar planering av det jag tycker om. Dubbelmoral. Men mina moralkakor är goda. Varsågod.

Du kan väl smaka i alla fall.