Just nu, skulle jag göra vad som helst för att få ha mina nya tofflor jag fick av mormor i julklapp, på mig. Och mina myskläder. Om jag vore hemma nu, istället för här. Då skulle jag äta massa goda saker, även fast det är mitt löfte detta år, att inte tröstäta. Får man det när det verkligen behövs. Och om man bara är hemma och myser blir det mycket bättre om man har något att äta på. Och te, kan man ju dricka så mycket man vill av. Det är inte vätskedrivande. Det är det fånigaste jag hört. Åh, ja, jag vill vara hemma nu, om jag så bara skulle sitta och blänga på frugan, skulle jag vara nöjd. Jag måste göra massa ärenden när jag kommer hem. Äta middag och vara trevlig, och säkert baka massa tårtor och kakor till bröllopet. Innan jag får lägga mig och dö, som en slaktad ko. Men den som längtar efter något gott, väntar aldrig för länge. Vad menar folk med det egentligen. Att man inte glömmer bort det, och råkar vänta för länge efter något man verkligen vill. Förmodligen. Jag ska inte idiotförklara mig. Man får ta hänsyn till att på fredagar är hjärnan trög. I alla fall min. Efter, som i en dåligt dubbad film. Jag får snart gå hem. Jag är glad, vi fick bullar idag. För det är sista dagen för Nikolas. Synd, att han ska sluta. Men bullarna var goda. Tack och bok.

Simpa.