Det är svårt. När man tänker att det måste bli bra. Man kan inte bli bäst på en gång. Man måste träna. Jag har den sämsta självdiciplinen man kan tänka sig. Så illa att jag är pinsam. Men vi vet bäst. Vi vet hur det är. Vi kan pratar allting bra igen. Och jag bestämmer själv. Vad jag ska göra. Om jag lovar att inte bli ledsen för det. Får jag göra som jag vill. Bra. Då säger vi så. Igår var det räkfrossa, till Se7en. Otäckt. Men gott. Den är dock inte lämplig att se till maten. VIssa scener är mycket stötande. Andra mycket tilldragande. Akta så du inte fastnar. Du har redan fastnat. Alldeles för hårt, i mig. Tack för maten. Den var god. Jag ska dela med mig av mina mål, detta år.

Musik och kärlek ♥, och ta massa kort. En kamera behöver jag då. Så att jag minns mig. Sluta äta jättemycket skräpmat. Lite får man äta. När det kniper. Det ska vara gott o leva. Sen ska jag börja träna igen. För det är pinsamt att få mjölksyra av att gå upp i sprialtrappan. Och gå minst en promenad i veckan. Jag ska börja idag. När jag ska hem till mormor och äta middag. Men vad vet väl jag? Sen ska jag tänka före jag talar. Och vara allmänt klokare. Ja. Jag vill inte fastna på kroken. Inte slösa så mycket pengar.

Stopp, på belägg. Jag vill inte ha för mycket att beskylla mig för sen. När jag inte har lyckats. Men jag vet redan att jag kommer lyckas. Tack ska du ha. Det gjorde du bra. Hannah, Hannah. Hannah! Hurra.