Igår var det Ica. Det gick smärtfritt. Förutom att tonfisksalladen var den äckligaste jag ätit på länge. Plus att jag missade min lilla kusin, Bellas kalas. Det var synd. Inte bara för tårtan och alla kakor och bullar. Fyra år, det har gått jäkligt fort. Hjälp, och jag som sa att fyra år, det är hur länge som helst. Det beror på kanske. Ikväll är jag ledig hela kvällen. Det ska bli så skönt. Jag ska om, jag inte har någonting annat att hitta på, ta ett varmt bad, och mysa hela kvällen och baka chokladbollar, som aldrig blir av. Se klart på Nicke Nyfiken. Men nu har jag bestämt mig för att ta en promenad med. Det är nyttigt. Men jag är fortfarande lite sjuk. Det känns som att jag har vunnit på lotto idag. För att alla som jobbar på Ica får ett Sats-kort. Inklusiva jag! Nu har jag sagt till att jag vill ha det, så det kommer hänga på lagerdörren när det är klart. Kanske lagom tills min elaka förkylning har gett sig. Så ska jag träna minst 3 gånger i veckan. Kanske två i början, när man är så klen. Så jag blir fit inför badsäsongen. Bra.

Men ändå, vart är vintern. Det gör mig ritkigt sorgsen att den inte kom. Nu kan den fara åt helvete. Det blir nog inga skidor för mig heller. Jag längtar efter solen, och värmen nu. Men det är inte så långt kvar. Så jag behöver inte vara orolig. Om inte sommarn gör samma sak som vintern. Struntar i att komma. Jävla svikare. Alla börjar bli sånna jäkla svikare. I alla fall alla karlar. Det är inte värt det, jag vill att du ska säga det till mig nu. Att du haft en tumör i hjärnan, tills nu, som gjort att du inte fattat hur mycket du ville vara med mig. Du fattar ingenting. Och du ska veta att det frestar, att be dig stiga ner, från dina höga häster. Du är så ful. Så ful. Innuti. Men så vacker, så vacker utanpå. Och det verkar vara det ända jag kan se. Med mina förbannade ögon.