Jag skulle så gärna vilja fråga en sak. Som jag egentligen inte vill veta. Men jag vill veta allt. Jag hatar att vara olyckligt ovetande. Det skulle vara så enkelt, om jag fick en liten anledning, att hata dig. Då skulle jag inte vilja ha en kram. Hela tiden. Jag skulle så gärna vilja fråga, om det var värt det. Men det kan man inte fråga än. Varför ska jag fråga det ens. Det är ju helt onödigt. Eller självklart, att det är värt det. Annars skulle man ju inte göra det. Men man måste vänta. Säga upp kontakten. Det är som att dra ut kontakten. Ur mig. Ochj ag är ledsen att min instabila humör går ut över andra. Lite. Idag ska jag vara glad i alla fall. Tårarna tar alltid slut någongång. Ja.