Allt är inte svart. Eller vitt. Som jag förutspådde igår blev det varken träning, eller prommis. Men en sväng till minisörab med kartonger, frigolit och kastruller. Kartongen var det enda man fick slänga där. Larvigt. Det var lite ansträngande. Men sen köpte jag och frugan kakor. Singoalla. Men vad gör väl det om hundra år? Ikväll kommer jag dock inte undan. Då ska jag på yogan med min lilla gullkusin. Sen ska jag sola. För jag blir snart genomskinlig. Det vill jag inte. I helgen måste jag handla lite, känner jag. Jag läste precis i tidningen hur vanligt det har blivit med shoppingberoende. Är jag i riskzonen? Haha, kanske. Nej. Herre gud. Vernisage på lördag klockan ett, på slussen. Utan mobiler, så jag kan bli borttappad. Men det gör ingenting. Jag är skengravid tror jag. Besvärligt. Jag ska köpa en kamera i helgen. För att jag vill ha det. Det finns så mycket jag vill ta kort på. Jag vet vilken. Det är bra. Jag behöver inget jävla amatörproffs till hjälp. Larvpotta.

Fråga dig ibland
på fullaste allvar
om de människor du umgås med
lyfter dig eller drar ner dig.
_{Richard Jahnke}

Ja, jag borde fundera på det. Vad gällande en person. Andra drar jag mig bort från. Det förvånar mig. Varför känns det knäppt? Nördigt att det blir så ibland.