Nu får det vara nog. Med trams. Jag kan meddela att jag inte vill flytta in i den där lägenheten. Det kändes jätteläskigt. Att bara vara där, och tänka att jag skulle bo där. Nej, det går inte. Inte ensam. Men man måste lära sig, någon gång. Det är minst sagt tramsigt av mig. Men då kan jag väl i alla fall börja med att bo själv i en student-korridor. Ja, det räcker. Sen när man blir trött på det. Då kanske man kan, prova. Men det var roligt också, att tänka om jag skulle bo där. (Om man förstränger tanken på att bo själv). Hur fint man skulle kunna göra det, hur roligt man skulle kunna ha. Hur mycket man skulle slippa skrika på Andreas och Johannes. Eller bli skriken på av mamma och pappa. Vi är en så lugn och harmonisk familj. Haha. Jag älskar den. Men mörkret väger över, jag tror det skulle varit bättre om jag tittade när det var mitt på dagen. Dessutom är det bättre att spara min köplats tills jag har rest klart och pluggat och allt. Men vill man bo i Väsby då? Förmodligen inte. Men har man så mycket val. Perhaps not. Men vad vet väl jag? Nu är jag i alla fall jättesugen på att resa. Jag har till och med fått ett erbjudande av Dhl att få åka till BKK, HKT, KBV, CEI, CNX, HDY, KKC, PHS, UBP, URT, UTH för endast 2.300-2.700 kr. Så om någon känner med sig att man vet vad dessa förkortningar betyder, dela gärna med er. BKK är Bangkok i alla fall. Den klassiska rundan. Kan man börja där. Ärligt talat. Vad spelar det för roll? Vi kan lika bra slå våra okloka armar om varandra nu, än aldrig mer. Det är värt några extra tårar. Jag vet att Hannah fyller år på lördag. Den 27/1, jag har stenkoll på det. Har jag alltid haft och kommer alltid att ha. På fredag är det kalas-time.) Får man tårta? Snittar får man i alla fall.