Helgen är förbi, över och borta. Men det gör ingenting. För en sak ska ni ha klart för er. Det går för snabbt, jag minns inte ens. Jo, jag hade myskväll med min älskling i fredags, vi såg en rätt larvig film, som hette Temptation Island. Och sen en bra gympafilm. Så att jag fick ångest, jag vill vara så duktig. Så kan man ofta tänka, men det är mycket jobbigare när man vet att man kunde blivit så duktig, nästan. Men i alla fall. Jag slutade. Jag kastade bort det. Jävla skit. Snart blir jag ett fläskberg istället. Läckert. Jag är så arg, så arg. Det känns som jag jämt är det, men det är då som man har störst anlening att skriva av sig det arga. Annars, när allt är frid och fröjd. Finns det inte. Jag är arg på mitt jobb, för det är dumt. På en dum människa, och på andra saker som har med det att göra. Mycket som hör dit. Det går inte, jag är dödsdömd där. För att jag inte finns, som jag ska. Men det är ingen som bryr sig om det, och tur är väl det. Tur. Kan man ändra på allt? Bli lika mycket värd. Svar, nej. Men det finns så många andra, saker. Där man kan vara värd lika mycket. Och inte vara rädd, och orolig, för att göra fel. Eller passa in. Man ska ju vara sig själv. Hela tiden. Jag ska jobba på att bli gladare, och strunta i allt dumt.

Jag höll på att spåra ur, från den röda tråden jag hade. I lördags, för att sumera mera av min helg, var det Anna och Börjes bröllop. Det var roligt, jag hade höga förväntninger, eftersom jag aldrig har varit på bröllop. Förut, förutom mamma och pappas, när jag var 1 år. Det räknas inte. Men det var inte som jag hade tänkt, vigseln tog två minuter. I rådhuset. Och festen var stel, och köttet blodigt. Men jag dansade vals i alla fall, det är ingen lugn dans. Jäkligt hetsig faktiskt. Jaja, det var kul i alla fall. Sedan utgång, nykter. Och söndags film, som jag grät till. Massor. Man borde inte få göra en så hemsk film. Jag kunde inte sluta gråta. Cold Mountain.