Jag har inget att säga. Det handlar inte bara om mig. Här. Så ta för dig. Bäst du kan. En sak skulle jag vilja klaga på. Fast att det är dumt att klaga. (Dödskallemärkt.) Nu har jag klagat klart. Jag funderar ibland på om jag ska ta upp min goda vana, och skriva mitt liv igen. Det känns som ett så stort åtagande nu. Jag vet inte varför. Det har bara blivit så. Som att träna, jag vill verkligen inte, längre. Jag vill inte ens tänka på det. Men det är något jag verkligen måste börja med igen, jag har blivit dallrig. Haha. Idag har jag lunchat framför Våra Bästa År. En klassiker. Nu är det två timmar kvar tills jag slutar, och det är hemskt fint väder ute. Igår när jag gick till tåget för att åka hem, hittade jag världens största Smultronbuske. Så goda och ingen hade plockat. Fast det går hundratals människor på den vägen. De kanske är för att det är förgiftade med avgaser. Men vad ska man göra i denna morderna metallvärld? Inget. Tigermat till middag med ett glas vin som smakade kork. Hem till Frugan och hemleverans av Mc Flurry. Hemskt gott. Lite rebus, bara för att jag måste erkänna det. Men aldrig kommer fatta det i mitt senare liv. Det kanske är lika bra. M, L, R, F. Alla hör till mitt klagande i början. Begynnelsen. Nej, jag glömde en! Mister Bitter, som tror att han bestämmer över mig. Översittarnas Översittare. Sudda bort din sura min , så blir livet mycket roligare. Idag vill jag Picknicka, se på film och ha Myspys. För jag är ingen negativ människa.

Tack för mig.
Ha ett bra liv.
Hjärta.