Det här vet ni inte om. Men jag väntar på er. Jag bidar tiden, och det kommer ta tid. Jag har inte sagt någonting. Men jag väntar. Jag lovar. Idag var en trevlig dag. Förutom att jag är i en grupp som inte lyssnar. Många har de problemet. Att de måste bestämma, kontrollera, prata, diskutera, inte lyssna, höras, låta, köra över. Jag kan fortsätta hur länge som helst. Ingen känsla för att ett samtal mellan  människor blir hundra gånger roligare för alla om alla får prata lika mycket, chans att säga sina åsikter, tankar och funderingar. Jag blir tokig och trött. Jag bryr mig inte om att säga hur onödigt jag tror fallövningen är. Den ska vi göra ändå, falla och blunda. Så vi lär känna varandra. Men jag är så glad att jag äntligen får vara i en grupp där folk vill hitta på roliga saker! Gå på stan, titta runt och fika och prata i timmar. Vi går över dagstänkta berg fallera!

There are moments, when I feel nothing at all.

Puss, Kram & Kärlek