Mitt liv är upp och ner nu. Jag kan göra som jag vill. Och lite till. I fredags sa jag upp mig från mitt jobb. Sa upp mig. Det låter så konstigt. I helgen har jag haft panik. Ångest. Idag började jag på Stockholms Lärarhögskola. Jag erkänner. Jag ska bli förskollärare. Och det ska bli jättekul. Jag hoppas bara att jag klarar allt, som man måste. Just nu känns det som att jag körd. Alla har redan börjat, vet vad man ska göra, är stressade och har hundra böcker och papper som är superviktiga. Jag har ingenting. Jag kom med Schemat och ett tomt block. Jag har inte en enda bok, och man ska ha läst två stycken. Imorgon ska jag träffa hon som är ansvarig för kursen. Jag hoppas hon kan hjälpa mig med några av alla hundra frågetecken. Imorgon måste jag också fixa all kurslitteratur på ett eller annat sätt. Det är mycket snack och liten verkstad hos mina kära päron. Ibland. Ofta. Nog om det, nu är jag hemma, vet inte vad jag ska läsa eller göra så jag antar att jag får vara glad för det. Igår hade vi inventering på Ica, jag och Hannah fick ta Schampoohyllan. Stopp.