Torsdagen var en ledsam dag. Då kom de och hämtade Imsibums. Jag ville inte släppa henne och jag kände mig som en svikare. Hon är en skilsmässokanin. Ett trauma. Tack vara en bajskorv. Men just nu är det tomt. Det känns ingenting. Det går liksom inte att sakna något som inte finns. Någon som försvann, och blev någon annan. Som jag inte känner alls. Man kan inte lita på, eller sakna en bedragare. Jag saknar mer varma kramar och tända ljus. Men det är en petitess. Igår var vi på vårat kalasiga humör och gjorde dansgolvet osäkert på Debaser. Åkte på efterfest med några väsbygangsters och spelade gamla Super Mario, som är ett jävla skitspel. En kastrull fick jag med mig hem också. Den ska jag laga mat i min lilla lägenhet sen. Dit jag ska bjuda alla på tekalas i udda koppar och söta muffins. Flyg lilla fjäril, flyg. Imsa får leka med andra kaninisar nu och äta gräs.

Puss.