Tisdag. En till hemskt fin helg har jag haft. Men jag dränker inte mina sorger. Jag har inga sorger att dränka. Det är för sent för kärlek, ren som snö. Inatt finns ingen väg tillbaka. Det finns ingen tid att spendera ensam. Trots att jag jobbade och slet på Ica varje kväll lyckades jag dricka vin, prata om livet och lyssna på musik hela natten med det finaste leendet i stan. Så man smälter. Jag vet inte vad som händer. Har mina ögon torkat? På lördagen ville jag så gärna träffa Amanda som var på besök från en stad långt bort, men det gick inte. Hoppas det blir en chans snart igen. Vi röjde på Fabben istället, pinsamt men sant. Jag var party. Tills jag ramlade ner i din säng och glömde bort alla världens hemska saker. Igår myste jag och Mia hela dagen, strosade i affärer och fikade med glass tills jag blev bjuden på filmkväll med vindruvor. Egentligen måste jag ringa till min förskola nu, men jag vill inte. Jag ska gå och lägga mig en stund till. Sen får vi se vart det bär av.

Det gör ont att veta, men lika ont att undra.