Det finns ingen som håller mig tillbaka. Det är måndag. Jag hatar måndagar. Alla dagar i veckan. För att jag gör så meningslösa saker. Jag vill ha mera helg. Jag har haft den finaste helgen. I fredags blev jag bjuden på Japansk restaurang. Tack. Tack för kaffet. Jag älskar mat, så det passar mig att äta god mat. Man fick grilla den själv på bordet. Lite wild. Sen gick vi ut och drack drinkar på söder. På ett ställe som hette WC träffade jag Jonatan med. Pappa var ute i svängen på en retro dansklubb för att äta med jobbet. Han var pepp. Jag fick reda på i sista stund hur glömsk jag är. Det får jag lida för när det kommer till kritan. Det var inte mycket annat att göra än att infinna sig på Ica klockan tre på lördagen och sopa godis till klockan blev sju. Då brassade jag hem och tog en raggardusch innan vi for till Bella och Niklas partyplace. Vi drack öl. Det gick sådär. Men när det finns chips och dipp får man ner det mesta. Allhuset vid Universitetet blev nästa stopp. Sedan Debaser, Medusa och Korvmojen. Bakluckan hem, och sova bort det fina vädret. Men det får man på söndagar. Vi njöt av våren på balkongen. Sen såg vi en av mina favoritfilmer. Som är ett konstverk. Med ostbågar. Nu är det tänkt att jag ska plugga, för glatta livet. Jag gissar på att det kommer gå sådär.

I never loved nobody fully.
Always one foot on the ground.
And by protecting my heart truly.
I got lost in the sounds.