Men OM det skulle hända. Att allt skulle förstöras och brinna upp. Jag kan inte ens tänka mig det eftersom jag trodde mitt hjärta hade blivit en dörmrpins på riktigt. Men om, då skulle jag använda all min sorg till att skapa så fina saker som alla kända skapare tillsammans. Det skulle säljas så dyrt att jag blev lika rik som Kamprad och köpte den gulligaste lilla lägenheten med gulliga lilla Imsa och den snyggaste mannen ni kan tänka er. Sen skulle jag bjuda hem Puss och visa min lycka så skulle han leva i ånger, ångest, sorg, längtan, saknad, bitterhet och allt svart som finns för resten av sitt liv. Sen skulle han ångra sig igen. Men då är jag redan så olycklig utan honom att vi skulle knyta ihop våra hjärtan igen. Det senariot går som en bandspelare när jag tänker på ett slut. Sjukt. Hur hjärnan fungerar. Och när jag tänker på ett slut, som inte finns. Nu. Så ältar jag, som bara en världsmästare kan älta. Tänker sönder alla tankar och jag hoppas jag inte beter mig som den lilla perfekta Jessica jag kan bli ibland så att det funkar. Utan att jag står upp för mig. Att jag faktiskt ska finns med någon som har tid med mig och prioriterar mig högst på listan. Bajskorv. Nu är det nog.