Jag vet inte riktigt. Jag är inte helt säker. Ibland blir det bara konstigt, fast att man bara vill väl. Jag vill bara sprida färg. Sjunga om kärlek och pussas på nätterna. Men kärlek är farligt och så mycket kan stå på spel. När man leker med kärlek. Kärlek ska ju bara vara fint. Det låter fint. Vet ni vad? Jag har ju haft två fina helger som jag inte skrivit om. Jag har picknickat i parker. Tittat på cirkusdjur, så har jag dansat tills mina fötter börjat gråta. Jag har skrattat så att jag fått träningsvärk i magen. Är inte det bland det härligaste som finns? Jag har blivit bjuden på den finaste dejten någonsin. Med vin och ljus och musik! Vi tycker om samma musik. Hur fint är inte det? Så fint så man dör lite. I fredags fick jag följa med H på världens finaste fest. I en liten butik i gamla stan. På gatorna ligger alla glassbarer, och dom är öppna. Så det doftar nybakade våfflor och det var så vackert. Personalfesten på Ica var också rolig. Roligast på länge. För de spårar alltid ur lite. Idag har vi hämtat hem Hannah och Sofia från Sydamerika! Det var så länge sen. Det låter kanske inte klokt. Men jag har glömt, att de faktiskt finns. Jag har förträngt att de är på resa. För jag blir fortfarande ledsen av det. Det var härligt att ses igen. Kalas i kvällsolen hade vi för dem. Nu ska jag mysa hela kvällen. Puss.

Maybe I could be yours.
Maybe you could be mine.
God, I waited so long.
Maybe my time has come.
To walk by your side.