Jag vet att det bara är fantasier. Men det struntar jag i. För vi dansar och du har så mjuka läppar. Du kan inte fånga mig. Det är inte klokt. Jag jobbar nästan tjugo dagar på raken. Det känns, sådär. Men det gör ingenting, för i fredags bakade jag en blåbärspaj som jag bjöd Rickard, Mia och Dennis på. Det var fint. Och på lördagen råkade jag ut för lite dramatik efter jobbet. Jag har alltid så fruktansvärt mycket att bära på. Påsar och väskor. Så när jag skulle köpa några svampar till middagen råkade jag tappade min lilla, lilla bilnyckel. Som är så liten att den blir svår att hitta. Det var ju typiskt. För då kunde jag inte åka i min bil hem. Så räddaren i nöden, göllebert Johannes kom till min undsättning och jag fick åka bak på hans fräsiga moppe, med en hjälm utan visir, för att hämta min reservnyckel. Som jag såklart inte riktigt visste vart jag hade lagt någonstans. Jag vet inte så noga vart jag har mina saker. Men så hittade jag den och vi brassade vidare. Precis efter att Johannes hade råkat köra över mina svampar. Tack för kaffet. Men så kom jag äntligen hem ordentligt och min kära arbetskamrat ringer och talar om att en snäll kund precis hittat min nyckel liggandes bland vindruvorna. Men så blev det tillslut en hemskt fin kväll, jag bjöd Staffan på Spagetti och Köttfärssås. Och vi drack kvarglömt rosévin till hög musik. Så kom Mia och Fariba och några till. Så flamsade vi till Fabben och försökte dansa till schlager. Men det går inte. För det låter så hemskt illa. Så fick jag åka hem och kramas och dricka pucko istället. Så idag är det söndag, jag har fikat och myspysat med Mia hela förmiddagen innan jobbet. Nu passar jag på att nattstäda och hoppas att ingen vaknar av min musik. För imorgon ska vi baka egna pizzor och vi får ha precis vad vi vill på. Nu när sommaren är slut.  

Så kom så dansar vi lite till.
Vi kunde ha den bästa tiden i våra liv,
men jag tror inte vi lever så länge till.