Okej. Men vänta ett tag. Han verkar trevlig, verkar omtänksam. Jag tappade mobilen. Någonstans. Jag vet inte vart. Men det var en fin natt. Inatt. Jag önskar att jag minns den bättre. Det är en natt man vill minnas. Jag har liskom väntat på det här i flera veckor. Så kan allting bli så hemskt fel. Så har jag aldrig känt. Jag är typ bra på att prata, förklara, berätta och reda ut saker. Nu går det inte. Jag trasslar in mig. Säger så klumpiga saker. Jag är en helt annan människa än för några månader sen. Eller så är jag en annan människa i någon annans sällskap. Men det gör ingenting. Det är bara jag som tänker att det är hela världen. Hur kan jag vara så dum? Fan ta det namnet. Fabben for life. Jag, Mia, Fariba och Frugan. Icagangbanget spårade. På fredagen var det kräftskiva. Najs. Kallt. Räcker det att säga förlåt? Det är fred. Faaaaan.

Revolver.