En bild på sångaren i Fibes oh Fibes.
Jag känner mig inte ett dugg stressad. Det är 9 dagar kvar. Jag kan dock njuta av att tycka synd om mig själv tills dess. Men jag är faktiskt inte ledsen. Jag vet inte varför. Sist dog jag av saknad, misslyckande och ångest, varje kväll i minst tre veckor. Nu känns allting redan fett avlägset. Borta. Och när jag inte ens kan använda min telefon, hoppas jag inte ens på att höras. Om saker. Det var MYS att vakna idag. För det är sjukt fint (!) väder, och massa frost. Jag vaknade klockan åtta och kunde inte somna om, för jag har sån brutal urinvägsinfektion och det gör ONT. Så jag drack en liter citronvatten och tittade på Tv till klockan var tio. Jag har också stått och studerat hur jag ska få ut alla saker ur rummet så att jag kan börja måla. Det är lättare sagt än gjort. För hela vinden står ivägen. Jag tänkte skjuta det problemet åt sidan, åka ner och träna. Hur bra det nu är när man har urinvägsinfektion vet jag inte. Men det känns bättre nu. Sen tänkte jag sola, åka och bada sköldpaddan och packa ner lite mer saker innan gympan börjar. Undra hur kallt det är ute. Det ser sjukt kallt ut. Jag har inga så varma kläder. Fan.

Puss.