Så kan jag ska skriva lite bra saker också. För ofta är jag glad. Ungefär 90% av tiden. Av min vakna tid. Sa inte jag. För jag vet att jag inte alltid är glad. Inte i mina drömmar heller. Ibland är jag hemskt förtvivlad och trasig.  I alla fall. Imorgon ska jag åka buss till jobbet. Eftersom min bil inte vill vara med längre. Sen ska jag pussas. Typ hela natten. För jag har inte pussats på hela helgen. Men jag har dansat. På en scen. Med massa människor som hoppar. Det var fint och det har jag aldrig gjort förut. Sen har vi legat i en hög av täcken och inte gjort någonting. Och Staffan och Esteban är de sötaste jag vet ibland. När de bjuder hem mig när det är som ensammast. Fast att alla vill stänga in sig och vara med den de håller kära. På söndagar. Hemska dag. Det är försent. Förstört. Jag vill inte att någon ska veta det.