Jag börjar om. För just nu är jag så ledsen man kan bli. Mest ledsen i hela världen känns det som. Men det är säkert inte sant. Världen är himla hemsk. Jag har det rätt bra om man tänker lite större. Men om man tänker litet. Väldigt hemskt jag med. I alla fall. Botten is nådd. Så här känns det. Ungefär. Inget kan bli värre. Ingenting. Så för att inte glömma bort att jag faktiskt kan skratta så ska jag skriva här. Det funkade skitbra, när jag var inne i min "period". Idag till exempel. Jag kan ju börja med idag. Jag har vaknat, själv. Vilket är tommare än man kan ana. Tvättat alla mina smutsiga kläder från Thailand. Duschat. Ätit ett ägg. Jag har himla svårt att äta när jag är ledsen. Sen kom mamma och hämtade mig och vi fikade. Sen åkte vi och tränade innan jag slutligen började jobba. Att jobba gick helt okej. På jobbet tänker jag inte så mycket. På jobbet känns det bra. Men jag fick reda på att jag inte fick lägeneheten och det var BAJSIGT. Så var jag tvungen att försöka lösa min situation på något sätt så jag ringde. Prat. Sen blev jag så här ledsen som jag är nu. För du är den sämsta. I hela världen. Sämst. Skit i allt. Skit. Skit.

Jag har i alla fall skrattat.
Jag har i alla fall gjort massa bra saker.
Det var det jag skulle säga med det här.
Nu ska jag kolla på Greys och dricka te innan jag somnar. Själv.