HAHAHAHAH. Jag skrattar jättehögt. Det här är inte sant. Igår blev om möjligt ännu mer föstörd än dagen innan. Det här är nog den sämsta starten. Men förhoppningsvis kan det bara bli bättre nu. Inte om jag fortsätter i den här takten, men nån måtta måste det finnas. Någon måste skona mig från all bitterhet och misär. I alla fall. Jag tror att jag började gråta ungefär fyra gånger igårkväll. En gång direkt efter att jag skrivit mitt relativt positiva blogginlägg om att kvällen skulle jag klara galant. Kul. En gång för att pastasåsen smakade äckligt och inte gick att äta. En gång för att jag blivit lurad på min dammsugare och en gång för att Rickard är allmänt bångstyrig. Vad är mitt problem? Jag har hunnit med att gråta hela morgonen. Så nu skrattar jag bara åt allt. Åt det här. Kanske är det en jättedålig idé att försöka räkna dagar och lyckas att vara glad en hel dag. Att det bara gör att jag känner mig pressad och får nån typ av prestationsångest. Jag vet inte. Jag vet fan ingenting. I alla fall. Nu ska jag plugga. Sen fika i centrum. Sen hälsa på hos Mia. Sen jobba. Sen inte prata på hela kvällen. För ikväll ska jag bara skratta. Så vill jag så hemskt gärna åka och hälsa på mina fina kusiner i Thailand. Himla gärna.

Puss.