Det snöade tydligen första gången idag. Tidigt på morgonen. Jag såg inte en enda snöflinga. Jag vill inte se någon heller. Ens. Jag är hemma. Men jag vet inte vad jag ska ta mig för. Det är ofta så. Jag sätter mig nånstans. Ställer mig nånstans. Och bara vet inte vad jag ska göra. Först. Vad jag ska börja med. Så blir det lätt att jag inte gör någotning alls tillslut. Varför blir det så? Vad ska jag börja med. Sak samma. Idag har vi varit på Kungliga Musikhögskolan och delat ut våra enkäter. Det gick bra efter lite om och med. Nu har hundra stycken svarat. Men så blev det fel. Precis på slutet. Jag blev irriterad. Varför pratade vi ens om det. Jag hatar när man pratar om saker och egentligen är överens men får det att på något vis inte verka överens och blir irriterade istället. Hur dumt är inte det. I alla fall. Ska jag släppa det nu. Jag har svårt att släpppa saker. Så vet jag inte om jag berättat det. Men jag är i en period. Jag har alltid någon typ av period. Hur vet man föresten att det bara är en period? Det skulle lika gärna kunna vara så att jag för resten av mitt liv kommer vara så här nu. Alla andra saker som jag trott varit perioder kanske inte ens gått över. Jag kanske bara vant mig att leva med dem. Glömt bort dem? Har du tänkt på det nångång. Nej. Men så kan det lika gärna vara. Jag kan för stunden inte ens komma på något jag har haft för mig förr i tiden som gått över. Eller så är det för att jag är glömsk. Och lätt glömmer bort saker. Hur som helst så är den här saken jag har för mig nu, att jag överanalyserar vad jag säger, hur jag beter mig och hur jag är mot folk. Speciellt, eller kanske bara människor jag inte känner så bra. Jag skiter väl fullständigt hur andra människor uppfattar mig eller vad de tycker. Men ändå kan jag inte sluta tänka på vad jag sa, vad jag gjorde och hur hela situationen egenligen blev. Eller så är det så att jag egenligen bryr mig. Jag vill att folk ska uppfatta mig rätt och bra. Så då tänker jag mycket på mitt sätt att vara. Det är i alla fall BAJSJOBBIGT.

JAG BRYR MIG INTE.

Hur många gånger man än intalar sig att man inte gör det så funkar det aldrig. Prova själv. Är det något jag aldrig kommer lyckas med så är det att bry mig. Om andra människor. Jag är sjukt bra på att inte bry mig om mitt jobb, min skola, alla saker jag måste göra i stort sätt. Eller jag kan inte riktigt avgöra vad som går att strunta i och inte. Men det jag önskar jag inte brydde mig något om, är det som absolut inte går att sluta bry sig om. Jag läste häromdagen att någon, jag minns inte vem, påstod att det sorgligaste i hela världen skulle vara någon som vandrade genom livet i ren likgiltighet. Det skulle vara rena paradiset för mig. Verkligen!!!

Lite goda nyheter är att jag har varit och hälsar på Sofie. Det var hemskt trevligt, och det är himla tomt här hemma utan alla jag tycker om. Sjukt ensamt. Blä.