Nu är magontet nästan borta. Tack gode gud för det. Jag har istället en rinnande näsa och en hals som är sträv som sandpapper. Men det går att leva med. Helgen har jag försökt använda till att vila så gott det går. Tapas och några glas vin i stan med Hannah och Sofie på fredagen. Himla trevligt. Tapas är så gott att jag dör lite när jag tänker på det. Lördagen skulle vi firat farfar. Men, meeen, massa saker. Hit och dit. Bajs. Grattis till honom i alla fall. 65 barre. Pensionär. Möta upp gullebert och strosa runt, fika sen lunch och gå på Cirkus Cirkös. Åh, vad jag tyckte om det. De är så duktiga att man tappar andan. Massa te och goda saker hela natten. Nu är det söndag. Söndagar. Det är ett fenomen. Känslan man har på söndagar. Jag har vaknat, ätit frukost på sängen, försökt fixa en ny telefon och fikat med fina fina Staffan. Nu sitter jag hos mamma och pappa, äter en muffins som smakar kubb. Min pappas favoritsmak av alla smaker. Väntar på fisksoppa till middag och vill gärna att det ska sluta regna. Men det är inte hela världen. Nästa vecka hoppas jag på semester. Kanske har jag det. Kanske inte. Om jag har det, så börjar min höst. Alla måsten, och massa ta tag i. Det kommer gå strålande.
Hjärta.