Onsdag. Upp i ottan, efter ännu en för sen kväll med läskig film, nattsemla, te och kramar. Fint, men jag är död på mornarna. Varje morgon. Jag har blivit förkyld också. Så himla typiskt, jag ville träna imorgonkväll. Men om jag har tur så hjälper mina brygder och kurer under natten och jag vaknar frisk igen. Hoppas.  Anledningen till att jag gick upp i ottan var att vi skulle åka ivåg och göra viktiga saker, mysa runt och titta på fina saker. Det är svårt att bara titta och jag köpte några sjukt praktiska saker. Det känns bättre och bättre att bo här. Det känns som snart som hemma. Vi åt lunch och fikade innan brassade hem för att ha gympa. Det finns inget hopp om vår trupp. Jag kommer säkert inte ha någon röst kvar, för jag måste skrika, för de lyssnar inte. Sämst. Seriöst. Jag har inget tålamod, det går inte att ha tålamod i den sporten. Antingen kan man, eller så kan man inte. Det är sjukt få människor som kan lära sig gymnastik. Det går liksom inte. En treåring, som är byggd för detta, gör hundra gånger snyggare kullerbyttor än vad många i min grupp gör. Vi ska tävla snart, vi är numera tolv stycken, varav åtta blir bedömda och måste göra perfekt. Vi har två, som kan göra våra varv snyggt. Okej. Fan, får man lägga ner? I alla fall. Imorgon ska jag fortsätta på mitt projekt röja och stöka ner mer än jag städar och får ordning. Men det ska nog gå bra, handla mat, sen är jag bjuden på middag och Housekväll. Mys.

Peace!