Jag vet inte. Jag vet ingenting. Jag har ungefär hundra saker i huvudet. Massvis med saker. Alla möjliga saker. Men jag vet ändå inte. Då måste man strunta i allt som förvirrar, snurrar runt och stör och släppa. Släpp det. Släpp det. Släpp det. Jag gjorde det som man inte får. Tittade och läste. Såg och det är förbjudet. Förbjudet. Jag kan inte bli arg. Jag får inte bli arg. Jag vet inte om jag har något att bli arg för. Har jag det? Varför ljuger du? Jag? Alla. Alla ljuger och ingen talar sanning. Ingen är nöjd och har saker bakom ryggen. Saker som sårar och förstör. Därför ska man inte veta om sånt. Sånna saker är hemliga och förbjudna. Nu minns jag det. Jag ska inte. Saker som jag lovar kan jag inte hålla. Speciellt inte saker jag lovar mig själv. Men jag måste skärpa mig. Skärpning.

Fredag. Helg. Men jag jobbar. Alla dagar, hela tiden. Torsdag var min enda lediga dag. Upp till landet och åka båt ut på en ö, ligga i solen heeeela dagen, äta picknick, läsa bok och laga mig. Hem, handla mat, vin och fira med god middag på restaurang vid havet. Himla fin dag. Försov mig imorse i världens mysigaste säng. Upp, trött, skynda, jobba åtta timmar medan solen inte sken på mig. Den sken utanför. Köpa jordgubbar och åka upp till landet och ha grill-födelsedags-fest för mamma. Mys. Nu är jag hemma. Tittar på en läskig film och ska snart gå och lägga mig. Imorgon är det kalas hos Sandra och på söndag ska jag träffa Mia, det var himla längesen. Nu. Nu ska jag släppa det. Strunt i allt som hänt. Nu är allting bara så himla fint. Hela tiden. Kan det inte bara få vara så.

Inget.