Det är mycket och ingenting som behöver sägas. Saker som vänt sig ut och in. Upp och ner. Blandas och jag förstår ingenting. Mest när du är här. Plötsligt är du bara här. Som om ingenting. Som om att det är så det ska vara. Alltid har varit. Har det alltid varit så? Jag tittar ner men går upp. Kan inte, vill massa. För mycket. Jag vet inte heller. Några saker vet jag. Som gör att man vet säkert att sommaren faktiskt är här. Att jag såg en bäver, en riktig bäver, vid ån. Jag såg det på svansen. Man fryser inte fast än att man cyklar hem mitt i natten. Glass är så gott att man kan äta ungefär hur många som helst. På rad. Att man kan sitta ute mitt natten och spela gitarr, sjunga och dricka vin. Allt är ju så himla fint ungefär. Jag har bestämt mig. För säkert hundrade gången, att från och med nu. Nu gäller det. Imorgon är det torsdag, torsdagen då bästaste fyller år. Det ska firas hela helgen. Torsdag. Det är då det gäller. Deklarera, måste jag göra.

Puss.